Vi har en finsk stövare på nu 1år som vi små började injagning med under förra säsongen, lite lek sådär fast ändå på riktigt fast utan krav (ni förstår hur jag menar).

Detta är en av första gångerna som hon drev räv, ca 7-8 månader. Vilken lycka det är att höra sin hunds skall eka i skogen.

 

Min fina lila Bailey <3

 

 

Jaktminne - Min första älg.

 

 

Detta är min första riktiga älgjakt som licenserad jägare. Året innan har jag vart med Oskar i skogen och gått med våra älghundar, jag har aldrig tidigare suttit på pass och aldrig tidigare träffat någon av dom gubbarna jag nu ska bo och leva ihop med under några dagar.

Jag ljuger om jag säger att jag inte var lite nervös dagen innan vi åkte till Sörviken.. Den ända i laget jag pratat med är jaktledaren Svenne och en annan gästjagare och det jag vet är att vi ska till Sörviken, mötas i Hagsta ca 07 på morgonen, att jag kommer bo i en av husvagnar som kommer stå in till huset tillsammans med jaktledaren och en annan kille/gubbe och att vi ska jaga älg. Jag var nervös, exhalterad och så glad över att fått chansen att följa med till Sörviken/Jämtland såhär som nyexaminerad jägare! 

Kvällen innan la ja all packning på soffan i köket och gick igenom den för att kolla så allt var med, Oskar stod också i köket fast lagade mat och var lagomt glad över att han samma dag som jag skulle på älgjakt så skulle han åka iväg på 1v jobb.

 

Träffade den större delen av gänget i Hagsta på morgonen, jag har egen bil då jag måste lämna Sörviken en dag tidigare än dom andra pga jobbet.. Dock får jag sällskap i bilen så slipper åka hela vägen själv. Framma i Sörviken var vi först av vårt gäng, dom andra två bilarna hade husvagnar bakom så det rullade på lite lättare för oss. Framme i huset så får jag träffa dom som tagit sig dit på egen hand, varav två av dom var hundförarna. 

Aja, inga konstigheter var det.. Vi riggade upp "partytältet" som vi hade för att äta våra middagar, husvagnarna ställdes upp och vi installerade oss. 

Det var ett skönt gäng och ingen verkade tycka att det var nå konstigt att ha en tjej med i laget, exakt så som det ska vara och jag kände mig välkommen och trivdes! Hade lite svårt att somna första kvällen, vi hade haft möte och gått igenom kartan och delat ut pass.. Jag fick ett giftigt pass! Ett vägpass precis i en backe som gick ner mot sjön. Jag hade tidigare åkt runt markerna med jaktledaren och en annan kille och eftersom det inte var några jakttorn eller liknande utan enbart "sitta på ryggsäck"-pass så funderde jag på vilken sida av vägen jag skulle sitta.. Jag visste att jag hade fri skjutbana åt båda håll och vägen var relativt rak.

 

 

Klockan ringer tidigt den söndagsmorgonen, grusig i ögonen och lite små förvirrad trängs jag med dom andra två i husvagnen och får på mig jaktställ, packar matsäck och knölar mig ut ur husvagnen.

Vi samåker och jag blir avsläppt på efter vägen, har fått lånat en "klappstol" så jag slipper sitta på ryggsäcken. 

Bestämmer mig att jag sitter på högersidan (om man står nedåt mot sjön) upphöjt på en liten kulle. 

Hundarna släpps på varsitt håll, ena hundföraren ser spår men inget skall ännu, jag sitter där med bössan i knät och dricker buljong o käkar en smörgås. Efter ca 1h är jag ganska rastlös men fortfarande spänd, det här med att sitta stilla rätt upp och ner är inte ritkigt min grej.. Ca 2 1/2 timme går innan hundarna går ihop och den hund som haft upptag slutar skälla.. Detta är ovanför mig ca 100-150m.. Jag ställer mig redo, utifall att älgen fortsätter neråt mot mig. Lägger upp bössan på skjutkäppen o spejar åt alla håll, står och väntar. Helt plötsligt så stor det en ko mitt på vägen, bara ca 80m ifrån mig! Jag siktar in på kon och precis då ser jag hur kalven kommer efter ut ur skogen så jag siktar om på kalven, väntar tills den har kommit över vägen och stannar innan diket på andra sidan och då lägger jag skottet. Efteråt tog jag några andetag, tusen tankar flög i mitt huvud eftersom det inte vart sån större reaktion än att dom bara sprang iväg, men inte tillräckligt för att blivit träffad av ett skott tycker jag.. Jag förstod ingenting! Jag låg bra, älgen var stillastående, det var på strax under 80m (mätte senare med avståndsmätare och den visadg 78m), jag gjorde en lugn och fin avfyrning och allt kändes bra.. Men borde den inte reagerat mer än bara lunka vidare om jag träffade?!

Jag ropade i radion, "Skjutit mot kalv, osäker på träff." Får till svar att jag ska gå och kolla om det finns nå vidgade klövspår, blod eller liknande och att ena hundföraren är på väg för hans hund har satt rikting mot mig när han hörde skottet. Hundföraren kommer på plats innan hunden och han frågar hur skottet kändes och jag berättar att allt kändes bra och jag är otroligt osäker då rekationen var så liten.. Jaktledaren kommer också och kort bakom honom kommer hunden i spåren där älgarna kom. 

Vi kopplar och börjar spåra, redan ca 5m in i skogen så ser vi stänk med blod så att den är träffad det vet vi nu frågan är bara VART? 

Hundföraren gå framför mig och efter ca 35m vänder han sig om pekar och säger grattis och kommer fram och kramar mig! Ca40 m in från vägen ligger kalven, jag har fällt min första älg!!! Hundföraren meddelar i radion att kalven är påhittad och att vi har en "första gångare". Jag står bara och leer medan jag kollar på älgen, många tankar rusar i huvudet och det kommer massa grattis i hörsnäckan från jaktradion. 

Hundföraren hjälper mig och visar hur man tar ut en älg, efter det är klart så fortsätter jakten då den andra hunden har ett nytt upptag och det är inte så långt ifrån. Jag får granbarr i kepsen och går ut på vägen igen och sitter o väntar på att det upptaget ska avbrytas och då börjar tankarna komma.. Det var en "bitterljuv" känsla eller vad man ska kalla det i min kropp just då. Men jag gjorde rätt, jag gjorde som en jägare gör. Skottet var perfekt, genom båda lungorna och hade inte träffat ett ända revben så det var ju bra. Det visade sig att denna kalv också hade en lite skråma i "puckeln", ett litet köttsår där det fattades lite päls och man från ett tidigare skott så det var väl bara bra att det var just den kalven som jag sköt. Dock hade kalven nog överlevt med den skadan utan större problem men man vet ju aldrig.

När jakten är avbruten så kommer det hjälp för att dra ut älgen och transportera den till ladan för att flås och hängas. Jag sög i mig all kunskap jag kunde, var med och flådde men tog lite längre tid för mig än för dom andra :P 

På kvällen käkade vi, tog en öl och tog en "slaktsup".. Jag dricker ju inte whiskey, jäger eller liknande så jag bjöd gubbarna på Baileys som slaktsup, inte så jätte populärt men inga större klagomål ;P haha.

Jag hittade på hylsan och idag bär jag den som en ring runt mitt högra ringfinger varje dag.

 

Berätta gärna om er första älg!

 

 

Tänkte börja med att gå tillbaka i tiden.. Till mitt första fällda vilt.

 

 

Vi hade vart ute många kvällar/nätter, jag hade vart ute kvällen/natten innan sovit några timmar och sen upp till jobbet för att sedan senare på kvällen gå ut igen. Vi fick tillgång till vårt hus den 8/8 så vi hade lite med flytten också det var mycket man ville med både jakt och hus, en såndär tid man önskade dygnet hade lite fler timmar.

Den här kvällen så var det Tubro, vår äldsta jämthund som vi jagade med. Han är riktigt duktig på att ta upp och ställa grävling, han har några grävlingar på nacken under sina 11år. 

 

Det dröjde inte lång tid innan vi såg på pejlen att Turbo hade fått upp något, och väldigt kort efter började skallen eka och det stod stilla nästa direkt och inte alls långt ifrån oss. Det tog oss ca 5min att ta oss fram till Turbo efter att han en stund fått stått och skälla. Väl framme så trycker grävlingen bakom en lite nerfäld gran, ungefär i en vanlig julgranstorlek. Detta är första gången jag ser en levande grävling på så när håll och kan betrakta hur både grävligen och Turbo arbetar. Det är inga problem för oss att klia i nära, grävlingen är helt fokuserad på Turbo.. Den gör lite utfall och fräser, och lukten ska vi inte ens prata om :P Jag fick bössan i handen utav Oskar (mina egna licenser var inte helt klara ännu) han berättade för mig hur han tyckte jag skulle göra, jag velade en stund, fick fram med bössan och satte pipan nära huvudet på grävlingen men då valde den att snurra om lite.. Jag fick avvakta en lite då Turbo hamnade bakom grävlingen.. Tillslut så snurrade Turbo och stod bredvid mig och skällde så även grävlingen vände upp med huvudet mot oss, jag kunde sätta pipan ungefär 5cm(?) från huvudet på den och snabbt & enkelt lägga ett dödadande skott.

Detta var även första gången jag var med i "stundens hetta" och vart lite orolig att den fortfarande levde då efterryckningar i musklerna kom, säger till Oskar "Nej den lever ju fortfarande!!!" var på han säger "Skjut igen då?" men precis då så kom jag på det här med efterryckningarna och att det garanterat var det för efter de så låg den helt stilla.

 

Jag har film på hela förloppet, ska kolla om det går att lägga upp den.. Antar att man lär göra det genom youtube? 

Här får ni en bild så länge.

 

Jag är stundvis så himla sugen på att börja blogga igen.. Men mer om jakt och min nuvarandra vardag som består av just jakt, jakthundar (bortsett från Tino dvs), vapen och ammunition.. Och såklart kärlek, huspyssel och sånt där fast det är inget jag känner att jag vill blogga om.

 

Hmmm, vi får se! Hade vart kul att ha ett ställe där man kan skriva av sig sina jakt tillfällen som en lite dagbok.. Var med om en fantastisk upplevelse igår som jag skrev om på mitt instagramkonto.. mimibodin heter jag på instagram, gå gärna in och läs! Ni behöver inte följa för att ta del av den historian (: