Dålig uppdatering senaste 1/2(?) året! Men vi jagar på som vanligt här i Gävle / Oppala.

 

Något tråkigt som har hänt är att vi förlorat två av våra fyrbenta vänner, två av våra jämtar.. En pga ålder och en pga sjukdom. Saknaden är oerhört stor! Turbo och Indra jagar nu i som sälla jaktmarkerna tills vi ses igen <3 

 

Vi har även fått ett nytillskott i familjen, en jämthane på snart 3år.. Vi tog äver han i augusti och har innan det inte mycket alls till erfarenhet i skog.. Hans husse dog, bodde hos vår vän ett tag och sen flyttade han hem till oss. Han gjorde väl inte ett rätt i början, men utvecklas mer och mer och hittillls 1 älg skjuten för honom. Men finns mycket kvar och jobba, men är en riktig gobit vår lilla Boy.

 

Bailey jagar vi på med som vanligt, dock inget skjutit för henne än.. Så himla tråkigt! Men hon gör jätte fina drev bara det att matte och husse aldrig är på rätt ställe! Och aldrig lyckas vi få med oss passkyttar heller, tydligen bara älgjakt som är av intresse för folk.. Suck! 

Dock är hon inte klövren än heller, men det kommer väl hoppas jag.. Bara nöta på! 

Vi var dock i björnhägnet och testade henne i somras, gick super! Lova, vår terrier hon var lika kaxig som vanligt hon å ;P

 

Utöver det så väntar vi ytterligare utökning, av en liten tvåbent krabat i maj <3

 

 

I lördags var vi till Ljusdal och testade Bailey på permobjörn. Inte riktigt godkänd då hon var lite för feg och inte tog sig tillräckligt nära. Men vi är nöjda för att vara första gången.. Och nu juni ska vi till Roslagen Jakt och testa henne på björn i hägn.. Ska bli väldigt intressant och se hur hon beter sig då.

 

Vi ska även köra Lova (terriern) i deras konstgryt, för att få en liten bättre uppsikt på hur hon beter sig i grytet och för att hon ska få skälla av sig lite såhär i lågsäsong.

 

 

 

 

 

 

Hade jag haft mer erfarenhet och vart lite kaxigare hade det vart min ;P hehe. Men min stortjur kommer komma den å.. Text kopierat direkt från Facebook/Instagra.

 

"Man ska aldrig ångra ett skott man aldrig avlossat men lite små surt är de allt :P 

100m diagonalt framför kom han travandes för mig och Indra bakom.. Avstod skott pga att jag inte kände mig helt säker på att kunna lägga ett bra skott, men några 100m bort gick han rakt i pass och Jimmy kunde avsluta (:"

 

Husse har fått leverans av både Turbo och Indra i år, totalt 3st. En av dom var påskjuten av passkytt redan med Oskar fick avsluta.

Hoppas snart att det är min tur :P 

 

 

 

 

"Turbo min älskade/hatade jämte 10år gammal och kan än! 
Många kalvar och pinntjurar har du levererat mig genom åren men idag levererade du vår första 10taggare!" 

Ja, jaktåret för 2015-2016 är i fullgång.. Och inte bara det, jag är nu medlem i 3st jaktlag!! Ett i Gävle, ett 6-8mil norr om Gävle och ett utanför Hudiksvall, super roligt att äntligen ha egna jaktlag och inte bara gästjaga som under mitt första år som licenserad jägare.

Hittils har det blivit räv, älg och gåsjakt... Tyvärr är det ända som gott i packen en gås, men riktigt roliga jaktdagar har det blivit med både älg och räv på benen.

 

Inte bara det att jag utökat "jaktlags-garderoben" jag har även utökat mitt vapenskåp med två nya bössor.

En Blaser R93 proff. 9,3x62 och en kombi 12/5,6x52r. 

Ska utöka med en 308 pipa till Blaser'n och kommer då sälja mina Browning Xbolt (den med rosa dekaltejp på).

 

 

Bjuder på några bilder från helgens älgjakt

 

1/6 – Idag firar vi ett år, jag och mitt jägarbevis. Vad tiden gått fort och shit vad jag har hunnit med mycket under mitt första år som examinerad jägare. Helt otroligt! 

Tänk, bara för några år sedan var jag den som inte förstod hur man kunde skjuta dom fina och vackra djuren vi har i våra skogar, att ta ett liv, på ett djur.. Nä, det var så otroligt långt borta för mig att jag näst intill tyckte att jägare inte var helt 100% i huvudet och saknade empati och medkänsla. Jag trodde naturen hade sin gång och kunde sköta sig själv, att det bara var ren idioti att behöva skjuta våra vilda och ståtliga djur. Jösses! Tänk om jag visste då hur mycket tid en jägare lägger ner på våra vilda djur, tänk om jag hade den kunskapen och medvetenheten som jag har idag om vårt vilda djurliv. Det hade jag inte fram till att jag träffade Oskar, storjägaren själv och jag fick mer o mer insikt i det här med vad jakt är och betyder.. Min syn började ganska snabbt att förändras. 
Det jag inte visste då som jag vet nu det är att det finns inga människor i vårt land, förutom oss jägare som lägger så mycket tid och energi på att vårda och bevara vårt vilda djurliv. Vi betalar pengar, vi inventerar, vi matar, men störst av allt har vi otroligt stor respekt och moral mot vårt djurliv. Idag besitter jag kunskap om jakt och vapen, jag innehar en helt annan etik och moral mot vår natur och djurliv. Jag ser den riktiga skillnaden mellan det köpta köttet på ICA och det köttet man får med sig från skogen. Jag har förstår att glädjen över att fälla ett djur inte bara handlar om att få skjuta & döda. Och jag vet idag, att är det något en jägare har så är det just empati, moral och medkänsla.. Och inte bara det, jag vet att vi jägare vi gör det som behövs för naturen har inte sin egna gång och kan inte sköta sig själv, inte med tanke på hur vi människor lever i dagsläget. 
Vi jägare får ta mycket skit och kommentarer i mellan åt men vet ni vad, det gör inget för vi sitter på mer kunskap och en breddar syn än ”det är fel att jaga men ok att äta kött från ICA” - Och det är just det som gör att vi fortsätter vara jägare och är det med stolthet.

 

 

Vi har en finsk stövare på nu 1år som vi små började injagning med under förra säsongen, lite lek sådär fast ändå på riktigt fast utan krav (ni förstår hur jag menar).

Detta är en av första gångerna som hon drev räv, ca 7-8 månader. Vilken lycka det är att höra sin hunds skall eka i skogen.

 

Min fina lila Bailey <3

 

 

Jaktminne - Min första älg.

 

 

Detta är min första riktiga älgjakt som licenserad jägare. Året innan har jag vart med Oskar i skogen och gått med våra älghundar, jag har aldrig tidigare suttit på pass och aldrig tidigare träffat någon av dom gubbarna jag nu ska bo och leva ihop med under några dagar.

Jag ljuger om jag säger att jag inte var lite nervös dagen innan vi åkte till Sörviken.. Den ända i laget jag pratat med är jaktledaren Svenne och en annan gästjagare och det jag vet är att vi ska till Sörviken, mötas i Hagsta ca 07 på morgonen, att jag kommer bo i en av husvagnar som kommer stå in till huset tillsammans med jaktledaren och en annan kille/gubbe och att vi ska jaga älg. Jag var nervös, exhalterad och så glad över att fått chansen att följa med till Sörviken/Jämtland såhär som nyexaminerad jägare! 

Kvällen innan la ja all packning på soffan i köket och gick igenom den för att kolla så allt var med, Oskar stod också i köket fast lagade mat och var lagomt glad över att han samma dag som jag skulle på älgjakt så skulle han åka iväg på 1v jobb.

 

Träffade den större delen av gänget i Hagsta på morgonen, jag har egen bil då jag måste lämna Sörviken en dag tidigare än dom andra pga jobbet.. Dock får jag sällskap i bilen så slipper åka hela vägen själv. Framma i Sörviken var vi först av vårt gäng, dom andra två bilarna hade husvagnar bakom så det rullade på lite lättare för oss. Framme i huset så får jag träffa dom som tagit sig dit på egen hand, varav två av dom var hundförarna. 

Aja, inga konstigheter var det.. Vi riggade upp "partytältet" som vi hade för att äta våra middagar, husvagnarna ställdes upp och vi installerade oss. 

Det var ett skönt gäng och ingen verkade tycka att det var nå konstigt att ha en tjej med i laget, exakt så som det ska vara och jag kände mig välkommen och trivdes! Hade lite svårt att somna första kvällen, vi hade haft möte och gått igenom kartan och delat ut pass.. Jag fick ett giftigt pass! Ett vägpass precis i en backe som gick ner mot sjön. Jag hade tidigare åkt runt markerna med jaktledaren och en annan kille och eftersom det inte var några jakttorn eller liknande utan enbart "sitta på ryggsäck"-pass så funderde jag på vilken sida av vägen jag skulle sitta.. Jag visste att jag hade fri skjutbana åt båda håll och vägen var relativt rak.

 

 

Klockan ringer tidigt den söndagsmorgonen, grusig i ögonen och lite små förvirrad trängs jag med dom andra två i husvagnen och får på mig jaktställ, packar matsäck och knölar mig ut ur husvagnen.

Vi samåker och jag blir avsläppt på efter vägen, har fått lånat en "klappstol" så jag slipper sitta på ryggsäcken. 

Bestämmer mig att jag sitter på högersidan (om man står nedåt mot sjön) upphöjt på en liten kulle. 

Hundarna släpps på varsitt håll, ena hundföraren ser spår men inget skall ännu, jag sitter där med bössan i knät och dricker buljong o käkar en smörgås. Efter ca 1h är jag ganska rastlös men fortfarande spänd, det här med att sitta stilla rätt upp och ner är inte ritkigt min grej.. Ca 2 1/2 timme går innan hundarna går ihop och den hund som haft upptag slutar skälla.. Detta är ovanför mig ca 100-150m.. Jag ställer mig redo, utifall att älgen fortsätter neråt mot mig. Lägger upp bössan på skjutkäppen o spejar åt alla håll, står och väntar. Helt plötsligt så stor det en ko mitt på vägen, bara ca 80m ifrån mig! Jag siktar in på kon och precis då ser jag hur kalven kommer efter ut ur skogen så jag siktar om på kalven, väntar tills den har kommit över vägen och stannar innan diket på andra sidan och då lägger jag skottet. Efteråt tog jag några andetag, tusen tankar flög i mitt huvud eftersom det inte vart sån större reaktion än att dom bara sprang iväg, men inte tillräckligt för att blivit träffad av ett skott tycker jag.. Jag förstod ingenting! Jag låg bra, älgen var stillastående, det var på strax under 80m (mätte senare med avståndsmätare och den visadg 78m), jag gjorde en lugn och fin avfyrning och allt kändes bra.. Men borde den inte reagerat mer än bara lunka vidare om jag träffade?!

Jag ropade i radion, "Skjutit mot kalv, osäker på träff." Får till svar att jag ska gå och kolla om det finns nå vidgade klövspår, blod eller liknande och att ena hundföraren är på väg för hans hund har satt rikting mot mig när han hörde skottet. Hundföraren kommer på plats innan hunden och han frågar hur skottet kändes och jag berättar att allt kändes bra och jag är otroligt osäker då rekationen var så liten.. Jaktledaren kommer också och kort bakom honom kommer hunden i spåren där älgarna kom. 

Vi kopplar och börjar spåra, redan ca 5m in i skogen så ser vi stänk med blod så att den är träffad det vet vi nu frågan är bara VART? 

Hundföraren gå framför mig och efter ca 35m vänder han sig om pekar och säger grattis och kommer fram och kramar mig! Ca40 m in från vägen ligger kalven, jag har fällt min första älg!!! Hundföraren meddelar i radion att kalven är påhittad och att vi har en "första gångare". Jag står bara och leer medan jag kollar på älgen, många tankar rusar i huvudet och det kommer massa grattis i hörsnäckan från jaktradion. 

Hundföraren hjälper mig och visar hur man tar ut en älg, efter det är klart så fortsätter jakten då den andra hunden har ett nytt upptag och det är inte så långt ifrån. Jag får granbarr i kepsen och går ut på vägen igen och sitter o väntar på att det upptaget ska avbrytas och då börjar tankarna komma.. Det var en "bitterljuv" känsla eller vad man ska kalla det i min kropp just då. Men jag gjorde rätt, jag gjorde som en jägare gör. Skottet var perfekt, genom båda lungorna och hade inte träffat ett ända revben så det var ju bra. Det visade sig att denna kalv också hade en lite skråma i "puckeln", ett litet köttsår där det fattades lite päls och man från ett tidigare skott så det var väl bara bra att det var just den kalven som jag sköt. Dock hade kalven nog överlevt med den skadan utan större problem men man vet ju aldrig.

När jakten är avbruten så kommer det hjälp för att dra ut älgen och transportera den till ladan för att flås och hängas. Jag sög i mig all kunskap jag kunde, var med och flådde men tog lite längre tid för mig än för dom andra :P 

På kvällen käkade vi, tog en öl och tog en "slaktsup".. Jag dricker ju inte whiskey, jäger eller liknande så jag bjöd gubbarna på Baileys som slaktsup, inte så jätte populärt men inga större klagomål ;P haha.

Jag hittade på hylsan och idag bär jag den som en ring runt mitt högra ringfinger varje dag.

 

Berätta gärna om er första älg!

 

 

Tänkte börja med att gå tillbaka i tiden.. Till mitt första fällda vilt.

 

 

Vi hade vart ute många kvällar/nätter, jag hade vart ute kvällen/natten innan sovit några timmar och sen upp till jobbet för att sedan senare på kvällen gå ut igen. Vi fick tillgång till vårt hus den 8/8 så vi hade lite med flytten också det var mycket man ville med både jakt och hus, en såndär tid man önskade dygnet hade lite fler timmar.

Den här kvällen så var det Tubro, vår äldsta jämthund som vi jagade med. Han är riktigt duktig på att ta upp och ställa grävling, han har några grävlingar på nacken under sina 11år. 

 

Det dröjde inte lång tid innan vi såg på pejlen att Turbo hade fått upp något, och väldigt kort efter började skallen eka och det stod stilla nästa direkt och inte alls långt ifrån oss. Det tog oss ca 5min att ta oss fram till Turbo efter att han en stund fått stått och skälla. Väl framme så trycker grävlingen bakom en lite nerfäld gran, ungefär i en vanlig julgranstorlek. Detta är första gången jag ser en levande grävling på så när håll och kan betrakta hur både grävligen och Turbo arbetar. Det är inga problem för oss att klia i nära, grävlingen är helt fokuserad på Turbo.. Den gör lite utfall och fräser, och lukten ska vi inte ens prata om :P Jag fick bössan i handen utav Oskar (mina egna licenser var inte helt klara ännu) han berättade för mig hur han tyckte jag skulle göra, jag velade en stund, fick fram med bössan och satte pipan nära huvudet på grävlingen men då valde den att snurra om lite.. Jag fick avvakta en lite då Turbo hamnade bakom grävlingen.. Tillslut så snurrade Turbo och stod bredvid mig och skällde så även grävlingen vände upp med huvudet mot oss, jag kunde sätta pipan ungefär 5cm(?) från huvudet på den och snabbt & enkelt lägga ett dödadande skott.

Detta var även första gången jag var med i "stundens hetta" och vart lite orolig att den fortfarande levde då efterryckningar i musklerna kom, säger till Oskar "Nej den lever ju fortfarande!!!" var på han säger "Skjut igen då?" men precis då så kom jag på det här med efterryckningarna och att det garanterat var det för efter de så låg den helt stilla.

 

Jag har film på hela förloppet, ska kolla om det går att lägga upp den.. Antar att man lär göra det genom youtube? 

Här får ni en bild så länge.

 

Jag är stundvis så himla sugen på att börja blogga igen.. Men mer om jakt och min nuvarandra vardag som består av just jakt, jakthundar (bortsett från Tino dvs), vapen och ammunition.. Och såklart kärlek, huspyssel och sånt där fast det är inget jag känner att jag vill blogga om.

 

Hmmm, vi får se! Hade vart kul att ha ett ställe där man kan skriva av sig sina jakt tillfällen som en lite dagbok.. Var med om en fantastisk upplevelse igår som jag skrev om på mitt instagramkonto.. mimibodin heter jag på instagram, gå gärna in och läs! Ni behöver inte följa för att ta del av den historian (: