Nästan exakt två år sen som jag gjorde ett riktigt blogginlägg senast.. Och jag saknar det, inte varje dag, absolut inte men det är många gånger jag är inne här, skriver ett inlägg men inte publicerar, läser tillbaka i arkivet och bara klickar omkring.

På ett sätt känns det "onödigt" att börja blogga igen, jag är ganska flitig att uppdatera på Instagram och dela bilden även på Facebook och det blir ju lite av en blogg dock inte med samma möjlighet att "skriva av sig".

 

 

Det är otroligt mycket som har hänt på dom är två åren sen jag slutade blogga, både med mitt liv, min personlighet, min vänskapskrets, min kärlek, mitt jobb m.m.

 

Mitt liv har senaste 6 månaderna förändrats ganska mycket.. Haha. Det är så att jag har fallit för en skogsmulle/jägare, jag har spenderat en del tid i skogen med honom och lärt mig Massvis med nya grejer och sett Massvis med nya grejer! Har t.ex. sett en nyskjuten älg, vart med när dom flått den, jag har ätit Fasan (vad fan är det liksom?), jag har suttit med ett gevär och väntat på att rådjuret ska komma fram i skogsgläntan, jag har skjutit med gevär, osv osv. 

Jag har alltid gillat skog/natur men mer blivit att det vart "klackar och asfalt" eftersom det är där mina vänner är, och absolut jag har trivts där men aldrig vart riktigt avslappnad och absolut inte lugn.

Sen är det så att min skogsmulle precis köpte hus i samband med att vi träffades så det har vart mycket tid som man vart där ute och försökt hjälpa till eller underlätta i renoveringen genom att ta hand om hundarna (ja, för ihop har vi totalt 7 hundar!!). Just nu är det ett litet uppehåll i renoveringen, vi får se hur det blir, tihi.

Jag är kär, upp över öronen. Och det vart jag ganska så på direkten, men alltså att kärlek och känslor kan vara så enkelt och naturligt.. Helt fantastiskt!

 

Min vänskapskrets har blivit betydligt mycket mindre, det startade förra vintern med att jag var lite deppig och tänkte mycket. Bestämde mig att sålla bort dom som inte längre bryr sig på Riktigt. Jag har idag två vänner utanför min familj som jag litar på och som jag kallar för mina riktiga vänner. Sen har jag såklart flera "vänner" men inte såna där vänner ni vet som verkligen, verkligen menar "i vått och torrt". Jag är så less på det här med falska fasader, skit snack när man kliver utanför dörren och att det ska vara "anstängande". Vissa har jag sållat bort helt, har inte ens kontakt med och ser ingen som helst anledning till att återuppta den heller, tyvärr.

 

Jobbet, jag har bytt tjänst.. Nu mer går jag under titeln "Marknadschef", fancy va!? (; Kvar på samma företag men nya arbetsuppgifter, reser nu mer även på alla våra mässor i Norge som värdinna.. Sket kul!! Jag trivs otroligt bra.

 

Jag fick en kommentar i lördags, nåväl att denna person hade druckit alkohol men det värmde vilket fall.. Samtalet började om att vi pratade om mig och Jägar'n om hur roligt det var och att det här, de är så rätt. Och personen säger efter en stund i samtalet "Du är en förebild Mimi", frågade såklart vad hon menade med det och det var pga att jag är så självständig, jag behöver egentligen ingen kille för att klara mig, jag har mitt liv, mitt jobb, mitt egna radhus, min bil, min "nyfunna" säkerhet till att kunna sålla bort falskhet, att våga säga ifrån och säga vad jag tycker. Jag är självständig!

 

 

Hahah, vilket långt och konstigt inlägg detta vart.. Äsch! Det får vara de... För denna gång så ska faktiskt inlägget publiceras ;D