Alla förhållanden har sina ner och uppgångar, spelar ingen roll om det är ett förhållande med en partner, en vän, familjemedlem..
Alla har upp och ner, oftast och förhoppningsvis så är det betydligt fler upp än ner och därför kan stanna kvar hos sin kille/tjej/vän/syster
you name it.


Ett tag i mitt liv kändes det som att allt bara bestod av nedförsbackar.. Det fanns liksom ingenting bra som hände under en längre period. Det var svek, tårar, egoism och ren elakhet o ilska varje dag. Idag är jag glad för den tiden som jag hade i mitt liv, skulle aldrig vart så här stark annars eller vara den jag är. Det finns fortfarande personer i mitt liv som aldrig ger mig glädje, positiv engergi eller kärlek men jag är för feg för att se till att den människan lämnar mitt liv. Men en dag, jag vet det.. Då kommer jag sätta stopp, jag kommer vända h*n ryggen och sluta bry mig om h*n, precis så som h*n gör mot mig. En dag, jag längtar till är till den dagen jag är så stark.


Självklart är jag inte så att jag bara glad över det som hände. Det är fortfarande något som gör ont och som man blir påmind om då & då. Det jobbigaste med detta är nog att man har svårt att lita på någon till 100%.. Och när man väl blivit sviken eller någon ljugit för mig tar det vääldigt lång tid för att vinna tillbaka mitt förtroende. Vissa människor vinner nog inte tillbaka mitt förtroende alls.. Utan att jag är alltid bara "det yttre" med dom, går aldrig in på djupet om mig själv, mina kännslor och problem. Självklart är detta något som är riktigt tråkigt tycker jag själv men kan inte låta bli att tänka "Om dom ville vara min vän skulle dom aldrig ljugit/gått bakom min rygg från första början".
Jag är, så gott jag kan ärlig mot mina vänner.. Ljuger jag så är det inga direkta lögner utan en vit lögn som kanske
"Kan vi ta den där kaffen imorgon, har huvudvärk" när man kanske bara är trött o vill vara hemma och kolla en film.
Säger inte att vita lögner är ok men det är förståligt/förlåtligt.
Detta inte heller något som bara drabbas när det gäller mina vänner.. Det gäller även med min partner, nästan mer än vad det gäller med vänner..(?!) Är och har alltid vart extremt rädd för att  visa mig "öppet sårbar" och ge andra människor en chans att såra mig. Tror detta har mycket att göra med mitt stjärntecken också, det är så typiskt kräftor.. Vi har svårt att lita på vår partner tills vi har fått bevisat 110% att vi kan lite på den och kan vara säkra med den.
Många gånger som vi har våra små tjaffs så är mycket pga att jag har svårt att "lita" på honom, eller jag litar på Mathias men ibland så sviktar det.. Och det blir inte bättre när folk ska lägga sin näsa i blöt och ska vara så tönigt j*vla avundsjuka. Men jag tror Mathias är väldigt medveten om detta, vi har pratat en hel del om det och han känner mig otroligt bra både utan och innan redan, har nog aldrig öppnat upp mig så fort för någon som jag gjort med honom. Jag är så glad och tacksam att jag har gjort det, för ingen gör mig så lycklig som han.
Han är min lycka! Utan dig är tom älskling ♥



Skulle kunna fortsätta skriva huuuur långt som helst, som ni märker är det väldigt osammanhängade men har ganska mycket i mitt huvud ljust nu, kände bara för att skriva av mig lite :P

En gång i livet blir sagan sann ∞

❤ Du & Jag ❤