If you want to be loved for who you are, you need to be yourself

Igår när vi låg och kolla på film, eller babe låg bakom o höll om mig och sov så tänkte jag en massa..

FAAN! Vad jag har det bra, vilket underbart liv jag lever och vad lycklig jag är för allt runt om kring. Jag har dom mest fantastiska vänner man kan ha (ta år er, ni som känner er träffade), den bästa och finaste familj och släkt man kan ha i denna värld och en oemotståndligt underbar pojkvän/sambo...

Sen är det ju självklart inte bara det som gör att livet är så bra, pengar, jobb, mm har Stor betydelse på hur man mår. Och jag har ett bra och fast jobb (=vet vilken summa som varje månad rammlar in), körkort och snygg bil, ett helt eget (sjukt fint) radhus (dock sambo men jag som äger).
Jag är lyckligt lottad som har allt detta, många i ålder 20-25 har inte ens ett fast jobb, egen bostad mm.. Jag själv skulle inte kunna överleva utan jobb, körkort och egen bostad. Flyttade hemifrån när jag gick i 3:an på gymnasiet, jobbade då på McDonalds, städade på medialect 1 ggr/v och jobbade även lite extra på ett annat ställe.. Plus att jag hade/har min mamma bredvid hela tiden som hjälpt mig med att hålla koll på ekonomin o få ihop det, stöttat mig och puschat mig att klara mig själv.  Och det gjorde jag, samtidigt som jag höll på med det så tog jag mitt körkort.. Allt går bara man vill och bestämer sig! Dom runt omkring som "klagar" på att dom inte kan flytta hemifrån pga det ena o det andra säger jag bara en sak, sök flera eller ett nytt jobb! För att ha det man vill måste man först o främst ha pengar. Och för dom allra flesta så ramlar det inte in en skattkista på kontot bara sådär ändå, utan du gör ditt liv och dina framgångar! Sen är det väl klart att man klagar ibland, det gör vi alla.. Man blir aldrig nöjd. Eller rättare sagt, en säljare blir Aldrig nöjd (;

Jag har många personer att tacka att jag är den jag är och har det som jag har.
Ni vet vilka ni är och jag är evigt tacksamma för det ni gjort..
Även ni som gjort mig illa, utan er hade jag inte vart den jag är och så pass stark. Jag är på något sätt skyldig er ett tack också.



Det största tacket ska min mamma ha,

utan dig hade jag inte vart där jag är idag!

Min förebild!





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback