Att vara den viktigaste personen i någons liv är en av den passionerade i kärlekens förutsättningar. Vi längtar efter närhet, efter att komma främst för den andre, efter kärlekens hänryckning. Att bli kär åtföljs ofta av fysiska reaktioner såsom aptitförlust, sömnproblem och andningssvårigheter. Älskade känner hur kärleken växer sig stark i hjärtat, och ibland i magen, armarna eller benen (eller något annat mindre poetiskt ställe). Kärleken blir som ett dilerium.

Vi blir också rädda och upphetsade av kärlek. Att bli kär är en jäsning, en blandning av hopp, ängslan och upphetsning. Den mest vältalige kan förlora talförmågan bredvid sin älskade, generad och ändå ivrig att vara till behag. Vi blir rädda för vi tar risken att öppna oss och avslöja vårt sanna jag och sedan kanske bli förkastade.
Att öppna sig psykiskt är ett måste för att kunna uppnå ömsesidig kärlek. Men man blir sårbar då man öppnar sig. Därför kräver kärlek en förmåga att lita på sig själv och den andre. Den rädde älskaren försöker övertala den älskade att öppna sig först innan han vågar öppna sig, vilket inte alltid är så lyckat.

Nu tycker jag att du tar upp din telefon ringer/smsar personen du tänkte på när du läste detta och berättar hur mycket den personen betyder för dig.